skånskt soffmys

Åter i Skåne, och åter i soffan... :-) Jag och flocken har rest hela dagen idag. Paus i Örebro och i Halmstad, annars bil bil bil, vilket för mig innebär zzzzz.... i buren. Väl hemma håller vi myskväll i soffan.

matte har ordet

Jag blev just påmind om vilken tur jag haft med min ibland lite vilda vovve. Förra hösten gjorde Blixa en rymning här uppe hos mina föräldrar och sprang upp på landsvägen inte långt från mamma och pappas hus.

Ni som känner oss vet att Blixa vid flera tillfällen har jagat bilar, och detta var den "värsta" biljakt hon gett sig ut på. Mamma öppnade ytterdörren och tog ett steg ut för att prata med oss på garageuppfasten. Blixa pressar sig förbi hennes ben och svisch! så är hon ute på vägen och springer fram och tillbaka efter bilar som passerar. Jag skrek som tokig, och tillsammans med Patrik sprang vi upp på vägen. Tack och lov är det här en sträcka med god sikt så de bilar som kom såg både oss och hunden och hade vett nog att sakta ner. Jag fick tag i Blixa och vi tog oss ifrån vägen.

En lång stund satt jag i diket (!) med henne i famnen och bara grät. Det var många tankar som hade farit igenom huvudet de korta sekunder som Blixa var borta. Kort sagt: den värsta upplevelsen jag haft som hundägare!

Varför tar jag upp det här just nu, just idag? Många är nog de lapphundsägare som genom mailinglistor och "ryktesvägen" hört om den vackra Lapphundshane som för bara några dagar sen omkom efter att ha gjort samma sak som Blixa. Jag insåg när jag läste om honom, vilken otrolig tur Blixa och jag hade den där gången, och några tårar föll precis.



Blixa på jullov. Foto: Andreas Bradley
/Hanna

jullov

Äntligen jullov!

Hela flocken har fått jullov, och vi kom igår hit upp till Dalarna. Idag var det dags för den sedvanliga skogsrundan. Om jag trivdes? Se bilderna och dra Era egna slutsatser... :-)

Det är inte alltid så lätt att fota en lapphund i full fart... :-)

höstrusk

Hej hej! 6 veckor har gått utan blogginlägg, och efter en del påpekanden från Dalahåll om detta slarv kommer äntligen en uppdatering.

Jag har gått på dagis som vanligt under hösten, om man nu kan säga att mitt dagis är så särskilt vanligt. För två veckor sen blev jag masserad och stretchad när eleverna hade kurs i detta, och förra veckan fick jag vara lånehund till en jättesnäll tjej i åk 3 som stog utan hund när det vankades rallylydnad. Jag var jätteduktig, trots att det inte var matte som höll i kopplet.

På tal om matte och höst hörrni... Matte fullkomligt HATAR den så kallade vintern här nere i Skåne. Mörkt som i en säck, snön kommer och går som den vill och lera, lera, lera överallt. Jag får duscha fötter och mage efter varje promenad, och matte fullkomligt bor i sina gummistövlar. Nästa helg åker dock hela flocken norrut, till Svärdsjö och en föroppningsvis vit jul!

Såhär ser det ut när vi varit ute på kvällen: reflexväst (matte och husse har också varsin), och bums in i duschen efter promenad.

Hallå i höstmörkret!

Idag har jag fått njuta av livet en timme extra. Ja, ni har väl inte glömt att ställa tillbaka klockorna? Synd att den extra timmen var lika regnig som resten av dagen. Det gjorde att matte gick med mig i koppel idag. Hon ville inte ha någon lervälling från åker med hem sa hon. Trist.

Matte och husse var hemifrån en sväng under dagen, och när de kom hem hade de en present med sig:

En helfestlig lurvig tupp i naturtrogna färger. Den slaktades snabbt, och matte har nu sytt ihop den två gånger redan.

Igår var det desto bättre väder, och solen kunde inte ha visat sig på en bättre dag! Jag och matte var anmälda till en inofficiell klubbtävling i agility på "hemmaklubben" i Svalöv. Vår FÖRSTA tävling! Det gick jättebra för oss, om man bortser från att vi blev diskvalificerade. Givetvis var det inte mitt fel, utan matte som vimsade bort sig och inte visade vägen ordentligt. Vad gör en företagsam lapphund i en sådan situation, jo lapphunden visar vägen! Tyvärr var det inte den väg som domaren tänkt sig som jag tog, men man kan ju inte alltid vara överens med alla... Om vi bortser från detta lilla öde (herregud ett hinder fel av 20 möjliga...) så gick det jättebra. Jag tog alla hinder rätt och galant, och matte lyckades med både framför- och bakombyten. Det kommer att bli tävling fler gånger!

höstkänslor?

Hallå i höststormen!

Hösten har drabbat mig och flocken på alla sätt: matte snorar, husse har bytt ut golfklubborna mot badmintonracket, och det ute är det gegga, gegga, gegga... Efter kvällspromenaden idag fick matte bära mig upp till duschen. Det var otänkbart att jag ens skulle få sätta en enda tass i trappen sa hon. Som hämnd för den förfärliga vattentortyr matte utsatte mig för, har jag nu torkat mig. I mattes säng. Hehe. Det är så MYSIGT att gräva runt i dubbelsängen när man är nyduschad om fötterna. De torkar snabbt och återfår värmen. Att mattes min sen är, ja, obetalbar får man väl säga, gör det hela ännu roligare.

Imorgon är det fredag OCH agilityträning!

synes!

kram
B

skutt-skutt!

Hej hej!
Ikväll har jag & flocken varit på Brukshundklubben och tränat lite agility. Jag var duktig (som vanligt) och det blev extra kul av att matte hade Doggy kalv-paté med sig som träningsgodis. Paté är sånt där smetigt kladd som luktar ljummi (om ni frågar mig -matte tycker att det luktar skit) och som är så gott att mina ögon nästan ramlar ur sina hålor. Verkligen inget nyttigt enligt matte, men som träningsgodis nån gång ibland kan det vara bra.

Matte och husse byggde upp en liten bana med först två hinder och ett däck. När den kombinationen "satt" så lade matte till en tunnel också. Att köra flera hinder i en följd går bra så länge matte hinner med hyfsat och kan dirigera. Hamnar hon alltför mycket på efterkälken så tar jag gärna gen-vägar...

Nu vet jag iaf vad "genom" betyder (att man ska springa i tunneln) och jag fixar vipp-brädan alldeles själv utan hjälp från matte. Nästa steg blir ordentliga kontaktfält och att träna matte i handling...

Ha en fortsatt bra vecka!