solig söndag

Förmiddagen bjöd en långpromenad runt Rönnebergagården med hund och barnvagn. Jag trodde för en stund att Blixa gick "fot" med barnvagnen, men fattade sen att hon ville gå i den skugga som fanns... smart hund! Solen sken så jag förstår henne. I diket nedanför Rönnebergagården fastnade Blixa i något jättespännande. Jag tittade efter, och där låg en död kattunge...buhhuhuuuu... Antagligen överkörd och sen nerslängd i diket. Den hade legat ett tag, äckligt äckligt men ffa sorgligt. Tänkte säga till på gården, men såg inte till någon. På skadorna gissar jag mig till att den iaf nog dött snabbt.

Usch, varje gång jag ser ett överkört djur tänker jag "bara det inte är en katt". Varför tänker man så, det är ju egentligen lika synd om en grävling eller en fasan?