Igår utsattes jag för årets skenavrättning. Ja alltså, jag fick min årliga vaccination, vilket i min värld är en nära-döden-upplevelse under tortyrliknande former. Jag pep, skrek, kröp och åmade mig, så veterinär Ursula fick hämta en sköterska för att hjälpa till. Matte fick snällt backa undan och sköterskan from hell tog plats och la ett av sina specialgrepp, som hon antagligen lärt sig av någon suspekt djungelarme nånstans. FYYYY!!!! Den dumma dumma sköterskan höll fast, jag skrek, hon fortsatte hålla fast...och så var det klart. Med ett litet skratt sa hon "de flesta brukar släppa när du skriker så där va?" Tusan, hon kom på mig!
Efter denna skräckupplevelse fick jag och matte gå en trappa upp hos veterinären där stackars Åskar blivit torterad på sitt håll. Matte sa att var det någon av oss som skulle gnälla så var det han, men vadå? han hade iaf blivit SÖVD. Orättvist. Vi fick iaf med oss honom hem, men tydligen inte alla bitar av honom. Två små kulor har för evigt försvunnit från den stackarn... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar